Winni, ishockey-VM i Österrike 2005

Här har vi en riktig player. Vi snackar maskotvärldens svar på David Lee Roth. Den här killen handlar bara om sex, drugs och hockey. På bilden ovan ser vi Winni i sällskap med en ung ishockeysupporter från Novgorod som ett par veckor senare tvingades uppsöka sin lokala hud- och infektionsklinik.

B-VM i ishockey, Tallinn 2006

Oh my god vad den här maskoten är ful..! Kärt barn har många namn heter det ju. Och därför förblir denna styggelse odöpt. 2 + 2 min för misconduct.

Copico, Vinteruniversiaden, Jaca 1981

Om jag inte visste bättre så kunde jag svurit på att skaparna av South Park hade varit framme här. Men upphovsmannen är en spanjor vid namn Jaime 'loco' Dos Santos som efter en misslyckad karriär som buktalare på diverse baskiska syltor slog igenom som illustratör för barnböcker. Jag tycker denna maskot är ganska lyckad. Kanske hade den förtjänat ett bättre öde än en Vinteruniversiad. Copico betyder snöflinga.

Maskotregel 1. Barnmaskotar blir aldrig bra maskotar

Genom idoga studier har vi här på maskotbloggen kommit fram några ofelbara regler gällande designen av lyckade maskotar. Den första regeln gäller problemen med barnmaskotar, den här maskotvarianten har provats ett otal gånger men aldrig gett lyckat resultat. Det är svårt att peka på exakt varför barnmaskotar alltid misslyckats men en anledning är säkert den att de ofta blir för söta och tråkiga när en lyckad maskot måste ha lite mer av den fantasi och humor som till exempel en talande apelsin har.

Våra kära norska grannar visade med sitt barnpar Håkon och Kristin från vinter-OS i Lillehammer 1994 exakt hur fel det kan bli. Dessa norska småglin ser så outhärdligt sunda och präktiga ut att de får "Alla vi barn i Bullerbyn" att framstå som medlemmar i Fucked For Life i jämförelse och vem orkar med det?

Torito, Copa America i Uruguay 1995

En diarréfärgad tjur med balettskor. Coolt, Uruguay...

Kinas, fotbolls-EM i Portugal 2004

Denne Spirou-influerade gamäng får anses vara en av de mindre odugliga barnmaskotarna.
Precis som med Atlanta-Izzy finns det en utförlig historia som beskriver Kinas bakgrund och egenheter. Enligt denna historia har Kinas "incredible footballing skills never gone to his head and he is without arrogance. He has a hardworking and diligent approach to football training." Tvärtemot de flesta andra portugisiska fotbollsspelare, alltså.

Schneemandel, vinter-OS 1976 i Innnsbruck

"If there's something strange in your neighborhood
Who you gonna call?
Ghostbusters!
If there's something weird and it don't look good
Who you gonna call?
Ghostbusters!

If you've had a dose of a freaky ghost
You'd better call Ghostbusters!"

Vi tackar Österrike för en av få maskotar till synes inspirerad av övernaturliga varelser även om de själva hävdade att det skulle vara en slags snögubbe. Möjligen en snögubbe att skrämma små barn med.

The Super Eagle & the Black Star, Africa Cup of Nations i Nigeria & Ghana 2000

Afrikanska mästerskapen i fotboll får inte direkt massiv mediabevakning här i det frostiga Sverige och när det väl rapporteras därifrån handlar nästan alltid om nåt stackars landslag som har försvunnit i djungeln eftersom de inte vågar åka hem på grund av klena resultat. Denna brist på bevakning har också lett till att de afrikanska maskotarna lever ett liv i nästan fullständig anonymitet. Därmed inte sagt att det inte har kommit en hel del habila maskotar från Afrika. Dunder-Örnen och Dödsstjärnan - symbolerna för Nigerias respektive Ghanas landslag - är till exempel två högst kompetenta killar som får extra pluspoäng för sin mycket smakfulla färgsättning.

Lika som bär-extra 7!

Shuss från vinter-OS i Grenoble 1968 var den första officiella os-maskoten och skulle därmed vanligtvis förtjäna lite respekt men när man ser vad de galna fransmännen gjorde förstår man att det oftast är Waldi som får äran av att infört maskotarna i de största av mästerskap.

Shuss är alltså en badboll med en deformad klädnypa av plast påklistrad, vad har det med vintersport att göra? Det är ett rent under att os-maskotarna överlevde detta inledande snedsteg.

Izzy, sommar-OS i Atlanta 1996

Maskotar uppträder i en övervägande majoritet av fallen i någon av följande former:
1. Djur
2. Barn
3. Frukt o grönt

Ibland händer det dock att de faller utanför dessa grova kategorier och dyker upp som något helt annat, till exempel ett finskt torn eller en "Rubiks orm". Vår vän Izzy är ytterligare ett exempel på en maskot som gör anspråk på att vara "speciell". Som ni trogna maskotvänner naturligtvis känner till kommer namnet Izzy från "What is it?", den fråga man gärna ställer sig när man ser det tokflinande blåa monstret.

Enligt the History of Izzy, en skröna som får JRR Tolkien att framstå som en fantasilös novellförfattare, finns det en hel värld av "Whatizits" - små otäcka, färgglada "keepers of the flame" - inne i själva den olympiska elden. En av anledningarna till att Izzy valdes till Atlantas maskot lär ha varit det faktum att hans mor var en lila och hans far var en grön Whatizit, vilket på ett mycket vackert sätt visade på stadens etniska mångfald och totala avsaknad av rasdiskriminering.

Trots sitt tveksamma yttre gjorde Izzy faktiskt stor succé och är en av de maskotar som har fått störst uppmärksamhet och flest fans världen över. I sin hemstad var han däremot inte särskilt populär, därav det stora antalet livvakter som behövdes så fort han tog en tur i sin permobil (se bild). Det sägs också att om man under OS frågade lokalbefolkningen vad det långa blåa streck som löpte upp och ner för Atlantas gator var för något (markeringen för maratonbanan, för den som inte visste) så blev svaret: "That's where we dragged Izzy's sorry blue ass out of town!"

Lika som bär-extra 6!

Likheten är nästintill kuslig. Föga kunde man ana att skaparna av ekorren Zagy, inför sommar-universiaden i Zagreb 1987, skulle vända sig mot den göteborgska revyvärlden för inspiration. En av bilderna föreställer givetvis Sten-Åke Cederhök - kanske den goaste av alla goa gubbar. Denna humor- och revyikon underhöll Lisebergsbesökarna under drygt 30 års tid. TV-publiken känner igen honom från succéer som Jubel i busken och Albert & Herbert.

World Cup Willie, fotbolls-VM i England 1966

En riktig hjälte som fått märkligt lite uppmärksamhet genom åren. Skönt kantig rock'n'roll-look och en klockren representant för Swinging London. Willie lär ha haft en stor del i det engelska VM-guldet.
Tyvärr har succén både på och utanför planen varit svår att upprepa och senare engelska maskotar har följt samma utveckling som deras landslag - utför sedan 1966.

The Camel, Confederations Cup i Saudiarabien 1997

Jag hade fått för mig att alkohol och alla typer av droger var totalförbjudna i Saudiarabien, men visst måste väl de käcka araberna ha tagit nånting för att få till den här spattige liraren? Tyvärr tog ruset visst slut när det var dags att hitta på ett namn, men det uppvägs av ett smittande leende, jätteroliga knän, världens längsta tånaglar och en gångstil som skulle göra Monty Python's department of silly walks avundsjuk.

Lika som bär-extra 5!

I slutet av 80-talet försökte UEFA lansera evighetsmaskoten (lat: Perpetum Mascote) Bernie. Han dök upp för första gången i EM i Tyskland 1988 och återanvändes sedan i Sverige 1992 (efter att ha tillbringat fyra år i solariet??).
Varför UEFA ville snuva oss på nya trevliga maskotar är det ingen som vet, men det kan ha handlat om ren och skär snålhet för att spara in på maskotutvecklingskostnaderna. Som tur var kom UEFA på bättre tankar och friställde Bernie efter Sverige-EM. Enligt uppgift fick han senare jobb på Liseberg.

Lika som bär-extra 4!

Vi har ju redan lite kortfattat behandlat den så kallade "bävern" Amik men hur tänkte egentligen kanadeserna när de utsåg superskurken Spökplumpen till maskot för sommar-OS 1976? Ett rött band runt magen räcker inte för att lura den här bloggen. Så undrar de vart pengarna tog vägen?

Millie, Sommar-OS Sydney 2000

Millie syftar givetvis på tusenårsskiftet och hon är en av tre maskotar för detta OS. De andra två är Syd och Olly men dessa lämnar vi därhän för tillfället. Detta myrpiggsvin skulle vara gruppens teknologiska whizkid och informationskälla. Jag tycker dock hon verkar lätt desorienterad. Hyfsad gullighetsfaktor ändå.

Lika som bär-extra 3!

Lennart "Nacka" Skoglund vs. Choclito, Copa America i Ecuador 1993

Vad är egentligen kopplingen mellan Ecuador och en stackars gammal nersupen bajare? Och vem i hela helvete kom på Sveriges genom tiderna lamaste smeknamn, "den vajande majskolven"???

Footix, fotbolls-VM i Frankrike 1998

Vi fortsätter på hyllningsspåret och presenterar Footix, maskoten från Frankrike-VM 98. Med sin gedigna serietradition lyckades fransoserna ta fram en riktig kvalitetsmaskot som har det mesta - fart, flärd och finess. Mannen bakom mästerverket är en viss Fabrice Pialot som slet i 14 år i sin källarhåla i nordvästra Bretagne för att få till den rätta snitsen. Namnet fick monsieur Pialot dock lite hjälp med. Det Asterix-klingande Footix fick 47% av rösterna i en minitel-undersökning bland 19 000 fransmän. Sist men inte minst vill vi understryka genidraget att paketera hela tuppkonceptet i en läckert tajt kroppsstrumpa och därmed drastiskt öka Footix' popularitet bland damerna.

Misha, sommar-OS i Moskva 1980

Dags att hylla en av de riktigt stora om inte den störste i maskotarnas stolta historia, björnen “Mikhail Potapych Toptygin” eller Misha som han allmänt kallades. Visst, man kan tycka att kombinationen Sovjet och björn är lika nyskapande som den GAIS och skinnväst men ändå, den här gången lyckades det. Så här 26 år senare lever minnet av Misha vidare och det är nog fortfarande den maskot som haft störst genomslag hos allmänheten. Fråga vem ni vill om maskotar de minns och det skulle förvåna mig storligen om inte den här björnen snabbt dök upp.

Än mer anmärkningsvärd blir Mishas popularitet om man tänker på hur läget var 1980. Det kalla kriget var kallare än på länge efter den ryska invasionen av Afghanistan och USA med flera bojkottade spelen och utmålade Sovjet som ondskans näste. Trots dessa odds lyckades de sluga moskoviterna charma hela världen enbart med hjälp av en söt liten björn. Designern bakom mästerverket, barnboksillustratören Victor Chizikov jobbade hårt i sex månader och han lyckades fullt ut.

Misha var en stormande succé och visade på allvar hur mycket en lyckad maskot kan betyda för ett evenemangs framgång. Till skillnad från tidigare spel hårdlanserade man nu maskoten och lät den förståndigt nog vara med vid både öppnings- och avslutningsceremonierna. Souvenirer med Misha såldes i stora mängder och visade att även de bakom järnridån visste en del om hur det här med kringförsäljning funkade. Det är inte en slump att den enda maskot som syntes till när jag växte upp var en liten Misha-porslinfigur som stod i fönstret på sommarstället.

Däremot är det nog inte många som minns Vigri, sälen som representerade OS-seglingarna i Tallinn och det är nog lika bra det. Är det rabies stackarn drabbats av?

John Doe, Friidrotts-VM i Tokyo 1991

Den här gynnaren retar gallfeber på mig av flera skäl. De lata japsarna har inte ens orkat döpa honom! Är det ett ägg? Är det en kanin? Hur ett land med så stolta traditioner inom animation och serieteckning kan skapa ett sådant gult missfoster är en gåta. Till råga på allt är den lik loggan på ett budföretag (eller om det var däckfirma..?) i göteborgstrakten.

Pinoccio, fotbolls-EM i Italien 1980

Pinoccio var som ni säkert vet en pojke av trä vars näsa växte när han ljög. Vad ni kanske inte visste var att han även var EM-maskot i Italien 1980. Vad den här satungen hade ljugit ihop för horribla historier för att förtjäna en glasstrut mitt i nyllet är det dock ingen som vet.

Förutom det enkla faktum att han är uppseendeväckande ful hamnar Pinoccio långt, långt ner på maskotrankingen av en annan orsak också - han är ju inget original! Ryssarnas björnar framstår helt plötsligt som höjden av kreativitet. Om det är så vi ska ha det så röstar vi på Pellefant som maskot till fotbolls-VM i Sydafika.

Bear cub, ishockey-VM i Moskva 2007

De har gjort det igen! Nu har den ryska tankesmedjan gått på högvarv och kreativiteten har sannolikt flödat likt Smirnoff på tundran. Japp! En satans björn till.. Inte ens en tuff björn utan en hjälmklädd bamse-klon som av kroppshyddan att döma sannolikt gått på Atkins-diet.

Keyano, Commonwealth Games i Edmonton 1978

Commonwealth? Vad är det undrar du? Jo, denna Kalle Anka-olympiad är endast öppen för medlemmar i det brittiska samväldet. Man tävlar i sköna grenar som cricket, gräsbowling och ca 39 (trettionio!!) olika skjutdiscipliner. När det gäller maskoten så skulle man lätt kunna tro att ryssarna hade lagt sin näsa i blöt igen, med sin närmast maniska faiblesse för björnar av olika slag. Men så är icke fallet. Björnens namn är Keyano, vilket är Cree-indianska för "mäktig nalle i trikå".

Lika som bär-extra 2!

Det är svårt att veta exakt vad den ansvarige designern för VM i fotboll i Italien 1990 hade i tankarna när denne tog fram sitt missfoster till maskot. Min misstanke är att det förekom vissa penningbidrag från leksakstillverkare som satt på stora lager med vid det här laget helt passé och osäljbara "Rubiks orm"-leksaker. Ciao satte dock inte igång någon ny försäljningsexplosion trots en hyllningslåt från Lasse Holm. Den hittade jag inte på nätet men väl en annan klassisk hyllning till Italien.

Lika som bär-extra!

Studera bilderna ovan. Vilken är Olympiastadion i Helsingfors och vilken är maskoten från friidrotts-VM 2005? Inte helt lätt, va??

Efter moget övervägande (?) bestämde sig finnarna för att lansera en maskot i form av Olympiastadions torn. Kreativt, ja. Lyckat, kanske... Till tragiken hör att det stackars tornet inte ens fick ett namn. Mannen bakom mästerverket heter Esa Ylä-Anttila och hans mor är säkert stolt idag.

Toptigka, ishockey-VM i Moskva 1973

Ryssarna verkar ha snöat in totalt på björnar. Detta är Toptigka. En aning taggig men inte utan viss charm. Det är nåt visst med en elchockad björn.

Athena och Phevos, sommar-OS i Aten 2004

Är det herr och fru Bigfoot? Är det Elefantmannen och hans syster? Är det två shampooflaskor ute på promenad? Är det ett par muterade kålrötter? Nej, det är bara Athena och Phevos, Aten-OS osannolikt fula maskotar som inte uppfyller ett enda krav på en kompetent maskot. 108 års väntan på att OS ska återvända till Grekland och det här var vad man lyckades få fram? Grekisk formgivning när den är som sämst.

Och apropå att Cobi har en penis i ansiktet - hur skall vi tolka att A&P sägs vara besläktade med denna antika grekiska dildo?

Cobi, sommar-OS i Barcelona 1992

Låt mig presentera Cobi. Cobi skall föreställa en hund. Frågan är varför han har en penis i ansiktet? Ryktet säger att skaparen, Javier Mariscal, jobbar på den spanska motsvarigheten till Samhall - El Dego. Dålig maskot helt enkelt.

Pique, fotbolls-VM i Mexico 1986

Till fotbolls-VM 1986 lanserade mexikanerna chilifrukten Pique, en inte alls oäven liten gynnare i gammal god Speedy Gonzalez-stil. Pique hakade på frukt- och grönsakstrenden från Spanien-VM 1982 och är ett bra exempel på att en lyckad maskot in nödvändigtvis måste vara ett djur. Han var också ett rejält lyft jämfört med Mexicos tidigare maskotförsök, Juanito från VM 1970, som bröt mot den gyllene barnmaskotregeln. Mer om både regeln och Juanito senare. Tyvärr bröt Pique själv mot en av maskotreglerna, vilket förhindrar honom från att kvala in bland de riktigt stora. En sann kvalitetsmaskot måste naturligtvis ha ett fyndigt namn och Pique, som kommer från picante vilket är spanska för kryddpeppar, är alltför fantasilöst för att han skall kunna få högsta betyg.

Trots att han gjorde hyfsad succé internationellt gick Pique tydligen inte riktigt hem i de mexikanske stugorna där han ansågs förstärka bilden av den typiske mexikanen som en mustaschprydd, sombreroklädd herre. Men ärligt talat, Pique har varken skäggstubb, revolver, tequilaflaska i näven eller ligger och sover lutad mot en kaktus, so what's the big deal???

Amik, sommar-OS i Montreal 1976

Detta är Amik. Hur många slagskott mot skalltrakten som skaparen av denna styggelse mottagit kan vi endast spekulera i. Btw, Amik betyder bäver.

Waldi, sommar-OS i München 1972

Vi inleder vår bevakning med Waldi, en pionjär på maskotfronten och den första officiella OS-maskoten (edit: första officiella maskoten vid ett sommarspel). Enligt uppgift var det en man vid namn Willi Daume som kläckte idén att använda en tax som maskot, eftersom han själv var stolt ägare till en wiener dog. Vi skall vara tacksamma att herr Daume inte höll sig med vandrande pinnar.

I vårt tycke ser Waldi något ålderdomlig ut, vilket väl inte är så konstigt med tanke på att hon (jo, vi tror att det är en hon) trots allt har närmare 35 år på nacken (245 hundår!). Dessutom har hon mer drag av logotyp snarare än maskot. Det är lite svårt att se framför sig hur Waldi gick runt på arenorna och hetsade massorna, vilket i vår mening är en av maskotens absolut viktigaste uppgifter. (Det fanns dock andra tyskar som gjorde detta mycket framgångsrikt ca 35 år före Waldi.) En riktig kvalitetsmaskot skall inte bara se bra ut på bild utan måste även fungera "live" i full mundering!

På plussidan noterar vi den kreativa färgskalan som ingen efterföljare ens har kommit i närheten av. Dessutom måste Waldi naturligtvis hyllas för sitt banbrytande arbete för maskotkulturens spridning i världen.

Varför finns maskotbloggen? Svaret är ju uppenbart, har du sett någon annan blogg som fokuserar på maskotar? Nej, trodde inte det. En snabb googlesökning visar att behovet är skriande.