Lika som bär-extra 11!

Have no fear! Maskotbloggen är inte död utan har bara sovit väldigt djupt ett tag.
Vi inleder nu säsongen 2008 med en lika som bär-special med fokus på Österrike och Schweiz.
Låt oss börja med ishockey. Mobbarpingvinen Bully dök upp för första gången till ishockey-VM i Österrike 1996. Förutom hans faibless för kalsongryck och bötning var han en ganska trevlig bekantskap. Men visst hade man väl tröttnat på honom och hans hyss när han gjorde comeback två år senare i Schweiz?
Vad gäller sommarens EM-maskotar Trix och Flix så kan man väl bara konstatera att två "androgyna tvillingar" är ganska goda representanter för Europas mest könlösa och intetsägande länder (efter Belgien, förstås).

Maskotregel 3. En maskot måste synas!

Om ett mästerskap har en maskot men ingen någonsin har sett den - finns den då? Denna fråga har plågat filosofer genom åren men nu kan maskotbloggen stolt presentera svaret; ja, den finns men den har misslyckats.

En maskot skall ju ge extra uppmärksamhet och fungera som en symbol för sitt mästerskap men alltför ofta verkar arrangörerna tro att det här skall gå av sig själv. Erfarenheten visar att det inte är riktigt så enkelt utan man måste ge sin maskot tillfälle att synas och nå ut. En av många maskotar som försvunnit utan att lämna större spår efter sig är Benelucky (faktiskt inte ett penntroll utan en lejon-djävul) från Fotbolls-EM 2000.

På pappret ett guldjobb för en ambitiös maskot då bara OS och Fotbolls-VM kan räknas som större evenemang men ändå gick det helt fel redan från start. Undertecknad var på plats vid mästerskapets märkliga invigningsceremoni och kunde där njuta av följande; E-type uppträdandes på ett lastbilsflak? Japp! En obegriplig, evighetslång saga om en pojke iscensatt med jättelika ballongfigurer? Givetvis! Maskoten Benelucky? Nej, det tror jag inte. Möjligen väl gömd bakom en reklamskylt då.

Det här satte nivån för resten av mästerskapet och stackars Benelucky gavs aldrig någon möjlighet att nå ut till massorna och är nu helt bortglömd. Ett sorgligt öde och ryktet säger att Benelucky senast sågs i Rotterdams skumma hamnkvarter klagandes "You don't understand. I coulda had class. I coulda been a contender. I coulda been somebody, instead of a bum, which is what I am".

Kinas, fotbolls-EM i Portugal 2004

Denne Spirou-influerade gamäng får anses vara en av de mindre odugliga barnmaskotarna.
Precis som med Atlanta-Izzy finns det en utförlig historia som beskriver Kinas bakgrund och egenheter. Enligt denna historia har Kinas "incredible footballing skills never gone to his head and he is without arrogance. He has a hardworking and diligent approach to football training." Tvärtemot de flesta andra portugisiska fotbollsspelare, alltså.

Lika som bär-extra 5!

I slutet av 80-talet försökte UEFA lansera evighetsmaskoten (lat: Perpetum Mascote) Bernie. Han dök upp för första gången i EM i Tyskland 1988 och återanvändes sedan i Sverige 1992 (efter att ha tillbringat fyra år i solariet??).
Varför UEFA ville snuva oss på nya trevliga maskotar är det ingen som vet, men det kan ha handlat om ren och skär snålhet för att spara in på maskotutvecklingskostnaderna. Som tur var kom UEFA på bättre tankar och friställde Bernie efter Sverige-EM. Enligt uppgift fick han senare jobb på Liseberg.

Pinoccio, fotbolls-EM i Italien 1980

Pinoccio var som ni säkert vet en pojke av trä vars näsa växte när han ljög. Vad ni kanske inte visste var att han även var EM-maskot i Italien 1980. Vad den här satungen hade ljugit ihop för horribla historier för att förtjäna en glasstrut mitt i nyllet är det dock ingen som vet.

Förutom det enkla faktum att han är uppseendeväckande ful hamnar Pinoccio långt, långt ner på maskotrankingen av en annan orsak också - han är ju inget original! Ryssarnas björnar framstår helt plötsligt som höjden av kreativitet. Om det är så vi ska ha det så röstar vi på Pellefant som maskot till fotbolls-VM i Sydafika.