Agro-Hene, Africa Cup of Nations i Ghana, 2008

Vi har full förståelse för att alla afrikanska länder inte har obegränsat med pengar att lägga på maskotutveckling, men om man inte har råd med nåt bättre än det här kan man lika gärna låta bli. Jag orkar knappt ens ödsla ord på att kommentera hur fult det här missbildade fjäderfät är. Men jag måste ju ändå fråga vad det är för jävla tröja han har fått tag på? Inte ens Nelson Mandela skulle ta på sig den om så hans liv hängde på det. Sen undrar jag också vad "Agro-Hene" kan tänkas betyda på ghananska? Bondhöna?

Striker, fotbolls-VM i USA 1994

Det är framför allt två saker vi minns från USA-VM 1994: Sveriges största fotbollsframgång sen 1958 och den gemytlige maskoten Striker.
Världen är ju full av maskotar som är mer eller mindre inspirerade av Disney-figurer eller mangavärlden, men Striker är den enda vi kan komma på som har hämtat inspiration från de något mindre kända Hannah-Barbera-figurerna. Påminner han inte en hel del om Huckleberry Hound? I övrigt kan meddelas att Striker skapades av en John Over, med ett förflutet hos både Disney och Warner Bros, samt att Thomas Ravelli med stor sannolikhet fortfarande drömmer våta drömmar om Striker och allt annat som har att göra med VM-94.

Tatu, Copa America i Bolivia 1997

OK, det är mycket Copa America nu, men det är en sak jag måste få veta:

Varför väljer en lesbisk popduo från Ryssland att uppkalla sig efter ett fotbollsspelande bolivianskt bältdjur??? Fina priser utlovas till den läsare som kan lösa detta mysterium!

Guaso, Copa America i Chile 1991

- Mierda! Jag måste nog skaffa glasögon, Pablo.
- Varför det, Miguel?
- Jag kan inte fokusera blicken. Den här jädra maskoten vi just röstade fram, till exempel, han ser alldeles suddig ut.
- Det är inget fel på dina ögon, Miguel. Han ska vara så.
- Vad i helvete säger du, karl? Hur kunde vi välja ett så diffust beläte till representant för vårt stolta och fruktansvärt avlånga land?
- Tja, det var ju Augustos brorson som hittade på den. Vad skulle vi göra?
- Nej, det förstås. Du har väl rätt som vanligt, Pablo. Det är bara att hoppas att den faller i glömska så snart som möjligt och att ingen maskotnördig blogg drar fram den i ljuset igen om en sisådär 16 år.

Chasqui, Copa America i Peru 2004

Copa America, är det en fotbollsturnering eller en balettävling? Frågan låter sig ställas efter att vi först mötte ballerina-tjuren Torito och sen Chasqui, nån typ av inkaindiansk Baryshnikov.

Maskotregel 3. En maskot måste synas!

Om ett mästerskap har en maskot men ingen någonsin har sett den - finns den då? Denna fråga har plågat filosofer genom åren men nu kan maskotbloggen stolt presentera svaret; ja, den finns men den har misslyckats.

En maskot skall ju ge extra uppmärksamhet och fungera som en symbol för sitt mästerskap men alltför ofta verkar arrangörerna tro att det här skall gå av sig själv. Erfarenheten visar att det inte är riktigt så enkelt utan man måste ge sin maskot tillfälle att synas och nå ut. En av många maskotar som försvunnit utan att lämna större spår efter sig är Benelucky (faktiskt inte ett penntroll utan en lejon-djävul) från Fotbolls-EM 2000.

På pappret ett guldjobb för en ambitiös maskot då bara OS och Fotbolls-VM kan räknas som större evenemang men ändå gick det helt fel redan från start. Undertecknad var på plats vid mästerskapets märkliga invigningsceremoni och kunde där njuta av följande; E-type uppträdandes på ett lastbilsflak? Japp! En obegriplig, evighetslång saga om en pojke iscensatt med jättelika ballongfigurer? Givetvis! Maskoten Benelucky? Nej, det tror jag inte. Möjligen väl gömd bakom en reklamskylt då.

Det här satte nivån för resten av mästerskapet och stackars Benelucky gavs aldrig någon möjlighet att nå ut till massorna och är nu helt bortglömd. Ett sorgligt öde och ryktet säger att Benelucky senast sågs i Rotterdams skumma hamnkvarter klagandes "You don't understand. I coulda had class. I coulda been a contender. I coulda been somebody, instead of a bum, which is what I am".

Pego, FIFA U-20 VM i Nigeria 1999

Det här är Pego. I likhet med de flesta andra nigerianska maskotar är han en örn. Man skulle kunna säga att örnen är Nigerias motsvarighet till den ryska björnen. Pego har visserligen ett rätt begränsat rörelseschema, men han gör lätt 10,000 på foten. Jag lovar. Räkna själv.

Goleogate

Vilken härva!
Trots att tyskarna anlitade the Jim Henson Company - mupparnas skapare och några av de mest rutinerade i branschen - för att ta fram en VM-maskot gick det käpprätt åt helvete. Lejonet Goleo och hans vapendragare den talande fotbollen Pille, blev mäkta impopulära i hemlandet av två huvudsakliga anledningar. För det första har lejon ingen som helst anknytning till Tyskland, utan förknippas snarare med ärkefienderna England och Holland och för det andra störde sig de germanska puritanerna på att snuskhummern Goleo sprang omkring utan byxor! Faktum är att vår stackars raggige vän var så illa omtyckt i hemlandet att det knappt såldes en enda Goleopryl och leksaksföretaget NICI, som hade köpt licensrättigheterna, gick i konkurs.

Goleo själv blev naturligtvis duktigt irriterad på det minst sagt svala mottagandet på hemmaplan och bestämde sig för att hämnas genom att ingå en ohelig allians med en annan av europas fotbollsstormakter. Maskotbloggens påpasslige fotograf lyckades fånga Goleo på bild när han tar emot en större summa pengar av en italiensk lagledare precis före avspark i VM-matchen mellan Italien och Ghana. I utbyte gjorde Goleo en riktig plattmatch i semifinalen mellan Tyskland och Italien vilket ledde till att gipskatterna vann med 2-0, tyskarna marscherade ut ur turneringen och Goleo fick sin hämnd på det otacksamma tyska folket.

Lika som bär-extra 8!

Känns inte det där löpsteget hos maskoten Nandy från U20-VM i Argentina 2001 igen? Ta bort bollen och infoga Wile E. Coyote i bilden så faller bitarna snabbt på plats. Inte ens i Argentina är väl strutsarna blåa? Inte den första gången en maskotdesigner hämtat inspiration från de tecknade seriernas värld. För de som undrar är förresten Roadrunner en sorts tuppgök.

Croconile, African Cup of Nations i Egypten 2006

Mästerskapet som sådant präglades av en rätt trist fotboll men det kan inte skyllas på maskoten "Croconile" som faktiskt är riktigt lyckad och hjälpte hemmalaget att ta hem turneringssegern. Bra design med en tydlig lokal anknytning och ett helt ok namn gör att vi på maskotbloggen får dela ut ett högt betyg. Extraplus för att "Croconile" ser ut att vara på väg att bryta ut i "Walk like an Egyptian"-dansen.

Quiz time!

Vem är detta?



1. Djävulens avkomma
X. En ondskefull irländsk tomte som äter små barn
2. Maskotapan Bei Bei från Asian Cup i Kina 2004

The Panda Bear, FIFA U-16 VM i Kina 1985

OK, jag vet att vi klagade på att Kristin och Håkon var för präktiga, men det här är ju löjligt. En blek, överviktig och marijuanasmugglande nalle med bikinitrosor. Är det en god förebild för våra unga fotbollsspelare?

Torito, Copa America i Uruguay 1995

En diarréfärgad tjur med balettskor. Coolt, Uruguay...

Kinas, fotbolls-EM i Portugal 2004

Denne Spirou-influerade gamäng får anses vara en av de mindre odugliga barnmaskotarna.
Precis som med Atlanta-Izzy finns det en utförlig historia som beskriver Kinas bakgrund och egenheter. Enligt denna historia har Kinas "incredible footballing skills never gone to his head and he is without arrogance. He has a hardworking and diligent approach to football training." Tvärtemot de flesta andra portugisiska fotbollsspelare, alltså.

The Super Eagle & the Black Star, Africa Cup of Nations i Nigeria & Ghana 2000

Afrikanska mästerskapen i fotboll får inte direkt massiv mediabevakning här i det frostiga Sverige och när det väl rapporteras därifrån handlar nästan alltid om nåt stackars landslag som har försvunnit i djungeln eftersom de inte vågar åka hem på grund av klena resultat. Denna brist på bevakning har också lett till att de afrikanska maskotarna lever ett liv i nästan fullständig anonymitet. Därmed inte sagt att det inte har kommit en hel del habila maskotar från Afrika. Dunder-Örnen och Dödsstjärnan - symbolerna för Nigerias respektive Ghanas landslag - är till exempel två högst kompetenta killar som får extra pluspoäng för sin mycket smakfulla färgsättning.

World Cup Willie, fotbolls-VM i England 1966

En riktig hjälte som fått märkligt lite uppmärksamhet genom åren. Skönt kantig rock'n'roll-look och en klockren representant för Swinging London. Willie lär ha haft en stor del i det engelska VM-guldet.
Tyvärr har succén både på och utanför planen varit svår att upprepa och senare engelska maskotar har följt samma utveckling som deras landslag - utför sedan 1966.

The Camel, Confederations Cup i Saudiarabien 1997

Jag hade fått för mig att alkohol och alla typer av droger var totalförbjudna i Saudiarabien, men visst måste väl de käcka araberna ha tagit nånting för att få till den här spattige liraren? Tyvärr tog ruset visst slut när det var dags att hitta på ett namn, men det uppvägs av ett smittande leende, jätteroliga knän, världens längsta tånaglar och en gångstil som skulle göra Monty Python's department of silly walks avundsjuk.

Lika som bär-extra 5!

I slutet av 80-talet försökte UEFA lansera evighetsmaskoten (lat: Perpetum Mascote) Bernie. Han dök upp för första gången i EM i Tyskland 1988 och återanvändes sedan i Sverige 1992 (efter att ha tillbringat fyra år i solariet??).
Varför UEFA ville snuva oss på nya trevliga maskotar är det ingen som vet, men det kan ha handlat om ren och skär snålhet för att spara in på maskotutvecklingskostnaderna. Som tur var kom UEFA på bättre tankar och friställde Bernie efter Sverige-EM. Enligt uppgift fick han senare jobb på Liseberg.

Lika som bär-extra 3!

Lennart "Nacka" Skoglund vs. Choclito, Copa America i Ecuador 1993

Vad är egentligen kopplingen mellan Ecuador och en stackars gammal nersupen bajare? Och vem i hela helvete kom på Sveriges genom tiderna lamaste smeknamn, "den vajande majskolven"???

Footix, fotbolls-VM i Frankrike 1998

Vi fortsätter på hyllningsspåret och presenterar Footix, maskoten från Frankrike-VM 98. Med sin gedigna serietradition lyckades fransoserna ta fram en riktig kvalitetsmaskot som har det mesta - fart, flärd och finess. Mannen bakom mästerverket är en viss Fabrice Pialot som slet i 14 år i sin källarhåla i nordvästra Bretagne för att få till den rätta snitsen. Namnet fick monsieur Pialot dock lite hjälp med. Det Asterix-klingande Footix fick 47% av rösterna i en minitel-undersökning bland 19 000 fransmän. Sist men inte minst vill vi understryka genidraget att paketera hela tuppkonceptet i en läckert tajt kroppsstrumpa och därmed drastiskt öka Footix' popularitet bland damerna.