Torito, Copa America i Uruguay 1995

En diarréfärgad tjur med balettskor. Coolt, Uruguay...

Kinas, fotbolls-EM i Portugal 2004

Denne Spirou-influerade gamäng får anses vara en av de mindre odugliga barnmaskotarna.
Precis som med Atlanta-Izzy finns det en utförlig historia som beskriver Kinas bakgrund och egenheter. Enligt denna historia har Kinas "incredible footballing skills never gone to his head and he is without arrogance. He has a hardworking and diligent approach to football training." Tvärtemot de flesta andra portugisiska fotbollsspelare, alltså.

Schneemandel, vinter-OS 1976 i Innnsbruck

"If there's something strange in your neighborhood
Who you gonna call?
Ghostbusters!
If there's something weird and it don't look good
Who you gonna call?
Ghostbusters!

If you've had a dose of a freaky ghost
You'd better call Ghostbusters!"

Vi tackar Österrike för en av få maskotar till synes inspirerad av övernaturliga varelser även om de själva hävdade att det skulle vara en slags snögubbe. Möjligen en snögubbe att skrämma små barn med.

The Super Eagle & the Black Star, Africa Cup of Nations i Nigeria & Ghana 2000

Afrikanska mästerskapen i fotboll får inte direkt massiv mediabevakning här i det frostiga Sverige och när det väl rapporteras därifrån handlar nästan alltid om nåt stackars landslag som har försvunnit i djungeln eftersom de inte vågar åka hem på grund av klena resultat. Denna brist på bevakning har också lett till att de afrikanska maskotarna lever ett liv i nästan fullständig anonymitet. Därmed inte sagt att det inte har kommit en hel del habila maskotar från Afrika. Dunder-Örnen och Dödsstjärnan - symbolerna för Nigerias respektive Ghanas landslag - är till exempel två högst kompetenta killar som får extra pluspoäng för sin mycket smakfulla färgsättning.

Lika som bär-extra 7!

Shuss från vinter-OS i Grenoble 1968 var den första officiella os-maskoten och skulle därmed vanligtvis förtjäna lite respekt men när man ser vad de galna fransmännen gjorde förstår man att det oftast är Waldi som får äran av att infört maskotarna i de största av mästerskap.

Shuss är alltså en badboll med en deformad klädnypa av plast påklistrad, vad har det med vintersport att göra? Det är ett rent under att os-maskotarna överlevde detta inledande snedsteg.

Izzy, sommar-OS i Atlanta 1996

Maskotar uppträder i en övervägande majoritet av fallen i någon av följande former:
1. Djur
2. Barn
3. Frukt o grönt

Ibland händer det dock att de faller utanför dessa grova kategorier och dyker upp som något helt annat, till exempel ett finskt torn eller en "Rubiks orm". Vår vän Izzy är ytterligare ett exempel på en maskot som gör anspråk på att vara "speciell". Som ni trogna maskotvänner naturligtvis känner till kommer namnet Izzy från "What is it?", den fråga man gärna ställer sig när man ser det tokflinande blåa monstret.

Enligt the History of Izzy, en skröna som får JRR Tolkien att framstå som en fantasilös novellförfattare, finns det en hel värld av "Whatizits" - små otäcka, färgglada "keepers of the flame" - inne i själva den olympiska elden. En av anledningarna till att Izzy valdes till Atlantas maskot lär ha varit det faktum att hans mor var en lila och hans far var en grön Whatizit, vilket på ett mycket vackert sätt visade på stadens etniska mångfald och totala avsaknad av rasdiskriminering.

Trots sitt tveksamma yttre gjorde Izzy faktiskt stor succé och är en av de maskotar som har fått störst uppmärksamhet och flest fans världen över. I sin hemstad var han däremot inte särskilt populär, därav det stora antalet livvakter som behövdes så fort han tog en tur i sin permobil (se bild). Det sägs också att om man under OS frågade lokalbefolkningen vad det långa blåa streck som löpte upp och ner för Atlantas gator var för något (markeringen för maratonbanan, för den som inte visste) så blev svaret: "That's where we dragged Izzy's sorry blue ass out of town!"

Lika som bär-extra 6!

Likheten är nästintill kuslig. Föga kunde man ana att skaparna av ekorren Zagy, inför sommar-universiaden i Zagreb 1987, skulle vända sig mot den göteborgska revyvärlden för inspiration. En av bilderna föreställer givetvis Sten-Åke Cederhök - kanske den goaste av alla goa gubbar. Denna humor- och revyikon underhöll Lisebergsbesökarna under drygt 30 års tid. TV-publiken känner igen honom från succéer som Jubel i busken och Albert & Herbert.

World Cup Willie, fotbolls-VM i England 1966

En riktig hjälte som fått märkligt lite uppmärksamhet genom åren. Skönt kantig rock'n'roll-look och en klockren representant för Swinging London. Willie lär ha haft en stor del i det engelska VM-guldet.
Tyvärr har succén både på och utanför planen varit svår att upprepa och senare engelska maskotar har följt samma utveckling som deras landslag - utför sedan 1966.

The Camel, Confederations Cup i Saudiarabien 1997

Jag hade fått för mig att alkohol och alla typer av droger var totalförbjudna i Saudiarabien, men visst måste väl de käcka araberna ha tagit nånting för att få till den här spattige liraren? Tyvärr tog ruset visst slut när det var dags att hitta på ett namn, men det uppvägs av ett smittande leende, jätteroliga knän, världens längsta tånaglar och en gångstil som skulle göra Monty Python's department of silly walks avundsjuk.

Lika som bär-extra 5!

I slutet av 80-talet försökte UEFA lansera evighetsmaskoten (lat: Perpetum Mascote) Bernie. Han dök upp för första gången i EM i Tyskland 1988 och återanvändes sedan i Sverige 1992 (efter att ha tillbringat fyra år i solariet??).
Varför UEFA ville snuva oss på nya trevliga maskotar är det ingen som vet, men det kan ha handlat om ren och skär snålhet för att spara in på maskotutvecklingskostnaderna. Som tur var kom UEFA på bättre tankar och friställde Bernie efter Sverige-EM. Enligt uppgift fick han senare jobb på Liseberg.