Winni, ishockey-VM i Österrike 2005

Här har vi en riktig player. Vi snackar maskotvärldens svar på David Lee Roth. Den här killen handlar bara om sex, drugs och hockey. På bilden ovan ser vi Winni i sällskap med en ung ishockeysupporter från Novgorod som ett par veckor senare tvingades uppsöka sin lokala hud- och infektionsklinik.

B-VM i ishockey, Tallinn 2006

Oh my god vad den här maskoten är ful..! Kärt barn har många namn heter det ju. Och därför förblir denna styggelse odöpt. 2 + 2 min för misconduct.

Copico, Vinteruniversiaden, Jaca 1981

Om jag inte visste bättre så kunde jag svurit på att skaparna av South Park hade varit framme här. Men upphovsmannen är en spanjor vid namn Jaime 'loco' Dos Santos som efter en misslyckad karriär som buktalare på diverse baskiska syltor slog igenom som illustratör för barnböcker. Jag tycker denna maskot är ganska lyckad. Kanske hade den förtjänat ett bättre öde än en Vinteruniversiad. Copico betyder snöflinga.

Maskotregel 1. Barnmaskotar blir aldrig bra maskotar

Genom idoga studier har vi här på maskotbloggen kommit fram några ofelbara regler gällande designen av lyckade maskotar. Den första regeln gäller problemen med barnmaskotar, den här maskotvarianten har provats ett otal gånger men aldrig gett lyckat resultat. Det är svårt att peka på exakt varför barnmaskotar alltid misslyckats men en anledning är säkert den att de ofta blir för söta och tråkiga när en lyckad maskot måste ha lite mer av den fantasi och humor som till exempel en talande apelsin har.

Våra kära norska grannar visade med sitt barnpar Håkon och Kristin från vinter-OS i Lillehammer 1994 exakt hur fel det kan bli. Dessa norska småglin ser så outhärdligt sunda och präktiga ut att de får "Alla vi barn i Bullerbyn" att framstå som medlemmar i Fucked For Life i jämförelse och vem orkar med det?

Torito, Copa America i Uruguay 1995

En diarréfärgad tjur med balettskor. Coolt, Uruguay...

Kinas, fotbolls-EM i Portugal 2004

Denne Spirou-influerade gamäng får anses vara en av de mindre odugliga barnmaskotarna.
Precis som med Atlanta-Izzy finns det en utförlig historia som beskriver Kinas bakgrund och egenheter. Enligt denna historia har Kinas "incredible footballing skills never gone to his head and he is without arrogance. He has a hardworking and diligent approach to football training." Tvärtemot de flesta andra portugisiska fotbollsspelare, alltså.

Schneemandel, vinter-OS 1976 i Innnsbruck

"If there's something strange in your neighborhood
Who you gonna call?
Ghostbusters!
If there's something weird and it don't look good
Who you gonna call?
Ghostbusters!

If you've had a dose of a freaky ghost
You'd better call Ghostbusters!"

Vi tackar Österrike för en av få maskotar till synes inspirerad av övernaturliga varelser även om de själva hävdade att det skulle vara en slags snögubbe. Möjligen en snögubbe att skrämma små barn med.

The Super Eagle & the Black Star, Africa Cup of Nations i Nigeria & Ghana 2000

Afrikanska mästerskapen i fotboll får inte direkt massiv mediabevakning här i det frostiga Sverige och när det väl rapporteras därifrån handlar nästan alltid om nåt stackars landslag som har försvunnit i djungeln eftersom de inte vågar åka hem på grund av klena resultat. Denna brist på bevakning har också lett till att de afrikanska maskotarna lever ett liv i nästan fullständig anonymitet. Därmed inte sagt att det inte har kommit en hel del habila maskotar från Afrika. Dunder-Örnen och Dödsstjärnan - symbolerna för Nigerias respektive Ghanas landslag - är till exempel två högst kompetenta killar som får extra pluspoäng för sin mycket smakfulla färgsättning.

Lika som bär-extra 7!

Shuss från vinter-OS i Grenoble 1968 var den första officiella os-maskoten och skulle därmed vanligtvis förtjäna lite respekt men när man ser vad de galna fransmännen gjorde förstår man att det oftast är Waldi som får äran av att infört maskotarna i de största av mästerskap.

Shuss är alltså en badboll med en deformad klädnypa av plast påklistrad, vad har det med vintersport att göra? Det är ett rent under att os-maskotarna överlevde detta inledande snedsteg.

Izzy, sommar-OS i Atlanta 1996

Maskotar uppträder i en övervägande majoritet av fallen i någon av följande former:
1. Djur
2. Barn
3. Frukt o grönt

Ibland händer det dock att de faller utanför dessa grova kategorier och dyker upp som något helt annat, till exempel ett finskt torn eller en "Rubiks orm". Vår vän Izzy är ytterligare ett exempel på en maskot som gör anspråk på att vara "speciell". Som ni trogna maskotvänner naturligtvis känner till kommer namnet Izzy från "What is it?", den fråga man gärna ställer sig när man ser det tokflinande blåa monstret.

Enligt the History of Izzy, en skröna som får JRR Tolkien att framstå som en fantasilös novellförfattare, finns det en hel värld av "Whatizits" - små otäcka, färgglada "keepers of the flame" - inne i själva den olympiska elden. En av anledningarna till att Izzy valdes till Atlantas maskot lär ha varit det faktum att hans mor var en lila och hans far var en grön Whatizit, vilket på ett mycket vackert sätt visade på stadens etniska mångfald och totala avsaknad av rasdiskriminering.

Trots sitt tveksamma yttre gjorde Izzy faktiskt stor succé och är en av de maskotar som har fått störst uppmärksamhet och flest fans världen över. I sin hemstad var han däremot inte särskilt populär, därav det stora antalet livvakter som behövdes så fort han tog en tur i sin permobil (se bild). Det sägs också att om man under OS frågade lokalbefolkningen vad det långa blåa streck som löpte upp och ner för Atlantas gator var för något (markeringen för maratonbanan, för den som inte visste) så blev svaret: "That's where we dragged Izzy's sorry blue ass out of town!"